Logiskt, ingenjörsmässigt tänkande

Peter Siepen, uppenbarligen naturligt smal och träningsbenägen, skriver i Ny Teknik under rubriken "Starta motorn med en rejäl frukost". Jag tvivlar inte för ett ögonblick att han uppriktigt menar det han skriver, men tänker inte på att råden förutsätter att de som tar emot råden har samma förutsättningar.

Alla människor lyder under samma naturlagar, men beroende på individuella skillnader så får varje orsak en unik grad av verkan. Det finns inga universella, konkreta, kostråd som ger samma resultat på alla. Det krävs mer nyfiket, analytiskt och därmed ingenjörsmässigt tänkande i kostsammanhang för att förstå och förklara detta, något som saknas i denna artikel. Siepen skriver några bra saker, inte tu tal om det, men det uppväger inte helheten.

Några av hans påståenden är lätta att vara överens om.

"Hälsa är färskvara och det är du som bestämmer hur färsk du vill vara."

Men med logiskt baserad kunskap som bygger på väl kända fakta snarare än förförståelse och tro så har man väsentligt större förutsättningar att behålla den.

"Jag har kommit fram till att du bör äta som en diabetiker för att du och din kropp ska bli glada."

Alldeles rätt, men de råd Peter Siepen i fortsättningen lämnar är direkt kontraproduktiva för diabetiker.

"Äter du snabba kolhydrater som vitt bröd, sylt eller söta flingor får du en tillfällig snabb energikick, du höjer insulinnivån."

Så här långt är vi helt överens, men sannolikt har Siepen inte insett att även de så kallade "långsamma kolhydraterna" är byggda av samma byggstenar, låt vara i lite mer svåröppnade förpackningar.

"Omega-3-fettet är speciellt bra. Ät därför gärna mer fet fisk (lax, laxöring, sill, makrill), avokado, alla typer av nötter framförallt valnötter."

Det är framför allt de långkedjiga omega-3-fettsyrorna i fisken som ger den stora fördelen. De som kommer från vegetabiliska källor är för korta för att ha någon väsentlig hälsofördel.

"Fett är livsviktig energi."

Påståendet är rätt, men att begränsa fett till att vara en energikälla är att förringa dess betydelse

"Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att frukosten är dagens viktigaste måltid?"

Ett vanligt råd som bygger på tanken att man startar dagen med tom tank och måste fylla den för att komma vidare. Efter en vanlig natts sömn är i och för sig magen troligtvis tom och även stora delar av tunntarmen. Man är alltså kapabel att äta en stadig frukost, men frågan är vilka konsekvenser det får.

Före frukost tar kroppen en hel del av sin energi från kroppens fett, du är i en fettförbrännande fas. Varje kilo fettväv innehåller cirka 7500 kcal energi vilket är tillräckligt för 3-5 hela dygn! Det hormon som styr detta fettutnytjande heter glukagon och domineras i sin tur av insulin. Om man äter något som höjer blodsockret så att insulin behövs så stänger glukagonet genast sin verksamhet och fettanvändningen går i stå.

Resten av morgonen måste man då leva på frukosten. När blodsockret sjunker igen så ligger glukagonet efter och man måste gå hungrig så pass länge att man istället stöttar med mer mat, ett så kallat mellanmål. När precis samma sak händer under natten så märker man inget och "sover över" hungerkänslan.

"Ät ofta och mindre portioner. Frukt är bra mellanmål. Börja dagen med mycket kolhydrater, avsluta med proteiner."

Detta är extremt kontraproduktivt för sockersjuka (diabetiker typ 2). Det blir självklart när man inser att kolhydrater är uppbyggda av de enkla sockerarterna glukos, fruktos och galaktos. Av dessa är det glukos som står för blodsockerhöjning, medan fruktosen bara kan omvandlas av levern till leverglykogen och fett.

Frukt är usla mellanmål för sockersjuka. Deras energi kommer praktiskt taget uteslutande från belastande glukos och fruktos.

"Kolhydrater är energi för din kropp och hjärna, långsamma kolhydrater är en mänsklig rättighet och drivmedel som gör att du orkar prestera under längre tid."

Blodsocker utöver utöver cirka 5-6 gram/5 liter blod (typiskt för en normalviktig 70 kg person) är skadliga för blodkärlen vilket visar sig särskilt tydligt hos diabetiker. De skadar alla kärl, men effekten syns först i de allra finaste och där cirkulationen är låg. Därför är det ögon och fötter som skadas först med blindhet och fotamputationer som alltför vanliga komplikationer hos sockersjuka.

Av det skälet försöker kroppen att eliminera blodsocker snarast möjligt. Insulin öppnar en aktiv kommunikation in i både muskel- och fettceller. När muskelcellerna inte orkar ta emot mer signalerar de till sina insulinreceptorer att dra sig undan, cellen gör sig insulinresistent. Detta är helt normalt och gäller alla, friska som sockersjuka, den huvudsakliga skillnaden är att hos sockersjuka så sker det i större omfattning och under en längre tid.

Att under sådana förhållanden föreslå sockerkedjor (kolhydrater) till sockersjuka är inte genomtänkt.

Fettceller blir inte insulinresistenta, beroende på att fettceller dels kan utvidga sig närmast obegränsat, dels kan öka i antal samt att de lagrar fettet som kompakta mättade och enkelomättade fetter.

Fettväven är därför ett mycket verksamt skydd mot skadeverkningar av förhöjt blodsocker, men får i slutänden alltid skulden när en sockersjuk får sin diagnos. Läkaren ser en överviktig/fet patient framför sig och meddelar diagnosen: diabetes typ 2. Klart att skuldfrågan är avgjord i och med detta. Att sockersjukan egentligen började när patienten flera år tidigare började gå upp i vikt är det inte många som tänker på.

Hjärnan är det enskilda organ som i genomsnitt drar mest energi av alla. Under ett dygn rör det sig om i storleksordningen 500 kcal. En mindre del av hjärnan är exklusivt beroende av glukos, medan resten med fördel går på ketoner, en förbränningsprodukt av fettsyror. Om blodsockerhalten är förhöjd så tar även hjärnan sitt ansvar för att sänka mängden skadligt glukos i blodet genom att övergå till ren sockerförbränning. Hjärnan använder glukos som en skyddsmekanism, inte för att det är en viktig energikälla.

"Några förslag på kolhydrater jag tycker du ska stoppa i dig: grovt bröd, knäckebröd (gärna med råg), flingor och müsli (utan tillsatt socker eller fett), potatis, pasta, ris (fullkorn), baljväxter (örter, bönor, linser), dinkel, bulgur, grönsaker, bär och frukt"

Alla dessa består huvudsakligen av av glukos och fruktos, till vilka de bryts ner i tunntarmen. Glukosen blir blodsocker medan fruktosen hamnar i levern. Lite längre fram kan du läsa vad som sker där.

"Av det dagliga du stoppar i dig vill jag se följande fördelning: 60 procent kolhydrater, 12-20 procent protein och, läs noga nu, 20-30 procent fett."

Detta är råd för den naturligt smale, den som inte ens är på väg att bli sockersjuk samt dessutom motionerar tillräckligt för att göra sig kvitt sitt blodsocker.

"Undvik animaliska, mättade fetter, välj de vegetabiliska, omättade."

Detta är ett vanligt men fullständigt ogenomtänkt råd. Det finns två essentiella fettsyror, en omega-3-fettsyra (inflammationshämmande alfalinolensyra) och en omega-6-fettsyra (inflammationsskapande linolsyra). Kroppen behöver dem i i små mängder beroende på ett par unika strukturella egenskaper som de har. Förutom dessa två och några som kroppen bildar av dem finns inga skäl att äta någon större mängd fleromättat fett, snarare tvärtom.

Alla fetter byggs upp av vardera tre fettsyror sammanbundna av en glycerolmolekyl. Fettsyror är kedjor uppbyggda av kol, väte och syre. Vissa är raka med väteatomer på alla platser som är tänkbara, de är mättade. Hos de enkelomättade fattas två väteatomer vilket gör att bindningarna hakar fast i varandra istället. Den extra bindningen är svagare än originalet och osymmetrisk, den böjer därför kolkedjan. Fleromättade fettsyror har två eller flera sådana dubbla, osymmetriska bindningar. Om man jämför lika långa kolkedjor så tar de böjda mer plats och bidrar till att fetter som byggs av dem blir mer lättflytande.

Dubbla bindningar är känsligare än de enkla, beroende på lägre bindningsenergi. Fria radikaler angriper dessa svagheter och oxiderar, härsknar, fettsyrorna. Ju fler omättnadspunkter desto större risk för att de förstörs. De mättade fetterna i kroppen har en hållbarhet på uppåt 9 månader, de enkelomättade når 5 månader medan de fleromättade bara klarar 1-3 månader!

Studier visar att de som äter mycket fleromättade fetter även förbränner dem snabbare, kroppen är helt enkelt tvungen att eliminera svagheterna så snart som möjligt, även detta en skyddsmekanism.