lördag 28 juni 2008

Den Kinesiska restaurangeffekten

Det finns flera signaler som drar igång bukspottkörtelns komplicerade hormonproduktion. Förväntan om mat, besläktat med Pavloveffekten, är en. Enzymet amylas börjar bryta ner stärkelse redan i munnen vilket ger upphov till en svagt söt smak som också sänder en signal. När magsäcken spänns ut av maten kommer en tredje, en liknande volymeffekt kommer från tunntarmens övre del. Först därefter, när glukosen börjar strömma in i blodet kommer den slutgiltiga signalen, den de flesta brukar fokusera på.

Glukos i blodet utöver de normala mängderna, är skadligt. Detta visas genom de otaliga skador som drabbar diabetiker typ 1 och sockersjukas (diabetiker typ 2) ögon och fötter. Dessa innehåller nämligen några av de finaste, och därmed mest lättskadade, blodkärlen i kroppen. En frisk, normalviktig 70 kg person har totalt cirka 5 gram glukos i blodet, vilket motsvarar vikten av cirka 3 vanliga sockerbitar.

Blodsockret är ett av de fysiologiska värden i kroppen som regleras till de snävaste toleranserna, men inte ens hos friska personer verkar reglerhormonet insulin så snabbt som man skulle önska. Detta förklarar alla de uppräknade förvarningarna till bukspottkörteln att starta sin aktivitet. Ett par av signalerna kan ställa till det riktigt ordentligt utan att den drabbade alls förstår vad det beror på, förmodligen inte heller det diabetesteam som han eller hon förväntas få stöttning av. Till yttermera visso accentuerar en del av de vedertagna kostråden problemet.

Vi tar det från början.
Effekten jag syftar på kallas av diabetesspecialisten Richard K. Bernstein för det "The Chinese Restaurant Effect", den Kinesiska restaurangeffekten. Det drabbar insulinberoende som äter bulkgivande mat även om den inte i sig själv innehåller särskilt mycket insulinkrävande sockerkedjor (kolhydrater) eller protein. Blotta volymen spänner nämligen ut mage och tunntarm tillräckligt mycket för att signalerna till bukspottkörteln att producera insulin skall starta.

Samtidigt går en aktiveringssignal till alfacellerna att dra igång frisättning av det motbalanserande hormonet glukagon. Hos en frisk person sköter sig den balansen automatiskt; när insulinet stiger så dämpas glukagonfrisättningen. Alfa- och betaceller ligger nämligen nära beblandade med varandra i de Langerhanska öarna och insulinets dämpande verkan på alfacellerna överförs snabbare än tanken.

Men, hos insulinberoende diabetiker sker inte detta på ett korrekt sätt. Alfacellerna får sin startsignal från spänningskänslan i mage och tarm, men den balanserande motsignalen från insulinet saknas eller är mycket låg beroende på att betacellerna är skadade. Kom ihåg att normalt regleras alfacellernas verksamhet genom att de styrs av betacellerna som ligger granne, men nu skall insulinet sippra in från injektionsstället långt bort och dessutom gå bakvägen. Styrningen av alfacellernas glukagonproduktion är alltså bristfällig.

Glukagonet startar den förprogrammerade frisättningen av glukos från leverglykogenet samt glukoneogenes, nyproduktion av glukos, från protein- och fett. Summan av sockerkedjorna (kolhydraterna) i maten och kroppens egen frisättning och produktion av glukos kommer att vida överträffa den förväntade mängden.

Betacellerna producerar, utöver insulin, även ett mindre välkänt hormon, amylin. Det modererar dels glukagonproduktionen men sänder även mättnadssignaler till hjärnan, samt dämpar nedre magmunnens öppningsreaktion för att motverka överätning. Insulinberoende diabetiker saknar tillräckligt aktiva betaceller vilket även går ut över amylinproduktionen. På grund av mindre mättnadssignaler äter den drabbade därför lätt en större mängd än lämpligt och de volymberoende signalerna från mage och tunntarm som aktiverar alfacellernas glukagonproduktion blir intensiva.

Summan av allt detta skapar den Kinesiska restaurangeffekten som i grunden beror på att kroppen, utöver sitt innehåll av blodsockergenererande ämnen även reagerar på matens blotta volym. Råd som bygger på att en diabetiker skall äta bulkgivande mat för att nå en snabbare mättnadskänsla är alltså kontraproduktiva, till och med direkt skadliga.

Undrar just hur många diabetesteam som känner till detta? För att inte tala om insulinberoende diabetiker, både typ 1-or och de sockersjuka som ordinerats att använda insulin. De kan drabbas hårt av de konventionella fiber- och bulkbaserade kostråden.

torsdag 26 juni 2008

Flerdimensionellt tänkande

Något som saknas i debatter, nästan oavsett vad det gäller, är flerdimensionellt tänkande, sinne för proportioner och konsekvenser utöver de politiskt korrekta.

Kaloritabeller anger hur mycket värmeenergi som en matvara kan producera vid fullständig förbränning i rent syre. Det gäller inte fullt ut för proteiner eftersom där finns vissa kväveföreningar som kroppen inte alls kan tillgodogöra sig utan gör sig kvitt via urinen.

Man kan ange energi i ett antal olika välkända måttenheter, t.ex kcal och kWh som hänger samman med omräkningstal. Jag ska inte trötta med hur man räknar fram siffrorna, men 1kWh = 860.4kcal, alternativt 1000kcal = 1.1623kWh

Energiåtgången för flyg vid 65% beläggning varierar mellan 0.29-0.66 kWh/passagerarkilometer beroende på om det är en långflygning med stora plan eller inrikes med fler starter.

  • Räkna om till en 100 mils flygning så förbrukar varje passagerare 290-660kWh motsvarande 250000 - 568000kcal. Antag en dagsförbrukning mat om 2000kcal så motsvarar det 125-284 dagsportioner för en hundramila flygresa. Per passagerare.
  • Så var det värme och ljus i vårt hus. Gissningsvis 5000kWh/person och år, eller mer. Motsvarar 2150 dagsportioner energi. Eller mer.
  • Genom att konsultera Wikipedias uppgifter om energidensiteten i drivmedel finner jag att 1000kcal motsvarar 0.128l bensin eller 0.119l diesel. En kvarts liter drivmedel motsvarar energin i en dagsportion mat.
  • Att köra en SUV drar energi motsvarande en dagsportion mer bränsle för varje mil än en “vanlig” bil.
  • En ordinär dator med bildskärm (200w) drar snutten mer än 2 dagsportioner mat per 24 timmar.
  • Vilken är miljöpåverkan att ta bilen till gymmet för att motionera bort 500 kcal istället för att äta rätt. Och därmed mindre.

Tumregel att minnas: 1kWh motsvarar cirka 1000 kcal minus en mindre glass.

måndag 23 juni 2008

Tänk till, tänk själv, tänk om...

"Undvik animaliska, mättade fetter, välj de vegetabiliska, omättade."
Detta är ett vanligt men fullständigt ogenomfunderat råd. Animaliska fetter och vegetabiliska blir växelvis upphöjda respektive nedklassade av sina företrädare/belackare.

Alla fetter
, oavsett ursprung, består av vardera tre fettsyror sammanbundna av en glycerolmolekyl. Fettsyror är kedjor uppbyggda av kol, väte och syre. Vissa har väteatomer på alla platser som är tänkbara, de är mättade och raka. Hos de enkelomättade fattas två väteatomer vilket gör att ett par kolatomer hakar fast i varandra med dubbla bindningar istället. Den extra bindningen är svagare än originalet och dessutom osymmetrisk, den böjer därför kolkedjan. Fleromättade fettsyror har två eller flera sådana dubbla, osymmetriska bindningar. Ju fler dubbelbindningar desto mer böjd är fettsyran. Om man jämför lika långa kolkedjor så tar de böjda mer plats och bidrar till att fetter som byggs av dem blir mer lättflytande.

Det finns fler variationer på detta tema, och i princip kan vilka som helst fettsyror kombineras och bygga upp en triglycerid, en fettmolekyl. Fetter som byggs i naturen följer vissa regler som innefattar var dubbelbindningar hamnar i fettsyrorna och hur fettsyror ansluter till den sammanbindande glycerolmolekylen. Den mittersta platsen är den mest skyddade av de tre och det är främst där som naturen helst placerar de fleromättade med sina känsliga dubbelbindningar.

Dubbla bindningar är känsligare än de enkla, beroende på deras lägre individuella bindningsenergi. Fria radikaler angriper dessa svagheter och oxiderar fettsyrorna härsknar. Ju fler omättnadspunkter desto större risk för att de förstörs. Mättade fetter i kroppen har en hållbarhet på uppåt 9 månader, de enkelomättade når 5 månader medan de fleromättade bara klarar 1-3 månader!

Kroppen använder inget fett direkt som det kommer via maten. Det första väsentliga som händer är att det delas upp i sina fyra beståndsdelar för att alls kunna passera genom cellmembranen. Kroppen använder dessa fettsyror och glycerol där ursprunget är fullkomligt likgiltigt och omöjligt att spåra om inte man märker molekylerna med radioaktiva isotoper. Så snart kroppen gjort sin första större bearbetning finns inte längre någon skillnad mellan vegetabiliskt eller animaliskt fett. Men ändå finns den, en motsägelse jag kommer till senare.

Eftersom det i praktiken inte går att spåra ursprunget till en viss fettsyra så måste en eventuell skillnad ligga i något annat. Det som skiljer naturliga animaliska fetter från vegetabiliska och, i ännu högre grad, industriprocessade fetter är deras fettsyrasammansättning och renhets/föroreningsgrad.

Det finns två essentiella (livsnödvändiga) fettsyror, en omega-3-fettsyra (inflammationshämmande alfalinolensyra) och en omega-6-fettsyra (inflammationsfrämjande linolsyra). Kroppen behöver båda men i små mängder beroende på ett par unika strukturella egenskaper som de har. Förutom dessa två och några som kroppen bildar av dem finns inga skäl att äta någon större mängd fleromättat fett, snarare tvärtom på grund av deras usla hållbarhet. Studier visar att de som äter mycket fleromättade fetter även förbränner dem snabbare, kroppen är helt enkelt tvungen att eliminera svagheterna så snart som möjligt, en skyddsmekanism.

I naturliga animaliska fetter från främst viltfångad fet fisk finns ofta en bra balans omega-6/omega-3. Den bör ligga i intervallet 1:1 till max 4:1, men når lätt 20:1 - 40:1 i dagens mat. Detta beror till stor del på de konstlade fettsurrogaten. Vegetabiliska fetter har ett naturligt lågt innehåll av omega-3 och högt omega-6. Eftersom omega-6-fetter anses inflammationsfrämjande så är det naturligtvis helt olämpligt.

När man trixar med de vegetabiliska oljorna för att göra om dem till lönsammare bredbara "hitte-på-fetter" (margariner) så används en mängd processkemikalier vilka man inte helt kan ta bort ur den färdiga produkten.

Början av den industriella processen är lika oavsett om fetterna skall gå till färg- eller "livsmedels"ändamål. Känns det bra?

...äta huvudmålet innan man lägger sig?

Tombola: Vad tror du om att äta huvudmålet innan man lägger sig?

Måltidens effekt på blodsockret har säkert stor betydelse. Som sockersjuk (diabetiker typ 2) har jag insett att all glukos i blodet utöver normalvärdet är direkt skadligt. Om man äter ett blodsockerhöjande mål och sedan går och lägger sig strax efter så kan kroppen inte skydda sig annat än genom att lagra glukosen som fett och det gäller alla, även de som kallas "friska".

Anta en stadig måltid med SLV-mängder och -fördelning av sockerkedjor (kolhydrater). Då har tarmpaketet fullt upp med att absorbera energi och blod kallas in från perifera delar av kroppen, inklusive hjärnan, för energitransport. I folkmun kallas resultatet "vila/sova på maten". I sin mer utpräglade form även Paltkoma.

Just därför tror jag på en mindre måltid strax före sängdax. Ta t.ex. 100 gram Philadelphiaost och 1 dl gott vin. Ät riktigt sakta, smutta på vinet och dra ut på det en halvtimme. Gott för både smaklökar och avslappning/sömn.

För min egen del så underlättas insomningen av ett mindre mål, men att placera dagens huvudmål där är nog inte bra. För just mig passar den bäst vid dagens början, men jag är som LCHF-are inte beroende av särskilda mattider alls. Blir jag upptagen med något fängslande kan jag förskjuta maten halva dagen eller mer utan problem.

Som "LCHF-fanatiker" är jag numera inte det minsta matfixerad. Annat är det med Anna Ottossons efterföljare, de hon tipsar om att programmera sin mobiltelefon så att de inte missar ett mål mellan målen, ett mellanmål. (Sista stycket i inlägget)

För mig är mellanmålsätande ett tydligt tecken på en måltidsordning med kraftig förbättringspotential.

Chipstrimning

I föregående blogginlägg citerade jag Peter Siepen:

"Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att frukosten är dagens viktigaste måltid?"
Tänk logiskt istället, tänk som en ingenjör skulle göra. Framför allt, tänk själv utan att färgas av det "alla vet".

Rådet bygger på idén att man startar dagen med tom bränsletank och måste fylla den för att komma vidare. Efter en vanlig natts sömn är magen troligtvis tom och även stora delar av tunntarmen. Man är alltså kapabel att äta en stadig frukost, men frågan är vilka konsekvenser det får.

Före frukost tar kroppen en hel del av sin energi från kroppens fett, den är i en fettförbrännande fas. Varje kilo fettväv innehåller cirka 7500 kcal energi vilket är tillräckligt för 3-5 hela dygn! Det hormon som styr detta fettutnyttjande heter glukagon och domineras i sin tur av insulin. Alfacellerna i bukspottkörteln producerar glukagonet, men saknar egen förmåga att bedöma sin verksamhet och förlitar sig därför på information från grannen betacellerna. Om man äter något som höjer blodsockret så att betacellerna känner av detta och börjar frigöra och nyproducera insulin så hämmas glukagonet genast i sin verksamhet och fettanvändningen går i stå.

Resten av morgonen måste man då leva på frukosten. När blodsockret sjunker igen så ligger glukagonet efter och man måste gå hungrig så pass länge att man stöttar med mer mat, ett så kallat mellanmål. När precis samma sak händer under natten så märker man vanligen inget och "sover över" hungerkänslan.

Dela inte slentrianmässigt in ditt ätande enligt traditionella mönster. Tänk ingenjörsmässigt istället, en maskin som behöver ständig kontroll, översyn och energipåfyllning har definitivt förbättringspotential, särskilt om den bevisligen har med sig bränsle för flera dygn. I detta fall är det styrningen som fallerar.

Den som inte känner för att äta frukost och mår bra av det skall absolut utnyttja det till sin fördel och använda befintliga energilager. Men se till att dricka så att du inte får vätskebrist. Vatten är kroppens absolut viktigaste näringsämne, näringstransportör, strukturgivare, processkemikalie, kylmedium och avfallstransportör. Vatten är det mest universella lösningsmedlet och tar med sig även det du inte vill. Att överdriva ger därför inga fördelar, vattenflaskan ständigt i handen som hos tjejerna i tidningen iFORM är mest bara fånigt.

Förr eller senare blir du hungrig "på riktigt" och nu kommer den måltid som formar dagstrenden, kanske dagens viktigaste. Om det sker direkt vid uppstigningen eller flera timmar senare är oviktigt. Äter du nu en måltid som drar med sig förhöjt blodsocker och insulin så kan du tacka glukagonet för den tid som varit och övergå till sockerdrift. Sedan är cirkusen med svajigt blodsocker, insulin och mål mellan målen igång.

Du kan trösta dig med att nästa morgon får du en ny chans att ta nya beslut igen.

Men med samma beslut varje morgon så får du sannolikt samma utfall, dag efter dag. Kroppen är ingen slumpgenerator utan integrerar fram ett resultat som beror på ingående näring och styrning.

En gång i tiden trimmade man bilmotorer nästan enbart genom att förfina mekaniken. De avancerade slipade om kammarna och hängde på turbo. Idag är det mycket vanligare med chipstrimning. Man byter ut styrprogrammet i motorns elektronik mot ett som ger andra egenskaper. Motorn kan bli smidigare med bredare effektkurva, vassare med högre toppeffekt, bränslesnålare eller någon annan rimlig kombination.

Om du inte är nöjd med hur du fungerar idag, ändra dina matvanor. Både näringskällor och styrprogram.

Testa chipstrimning, helst i kombination med LCHF.

söndag 22 juni 2008

Logiskt, ingenjörsmässigt tänkande

Peter Siepen, uppenbarligen naturligt smal och träningsbenägen, skriver i Ny Teknik under rubriken "Starta motorn med en rejäl frukost". Jag tvivlar inte för ett ögonblick att han uppriktigt menar det han skriver, men tänker inte på att råden förutsätter att de som tar emot råden har samma förutsättningar.

Alla människor lyder under samma naturlagar, men beroende på individuella skillnader så får varje orsak en unik grad av verkan. Det finns inga universella, konkreta, kostråd som ger samma resultat på alla. Det krävs mer nyfiket, analytiskt och därmed ingenjörsmässigt tänkande i kostsammanhang för att förstå och förklara detta, något som saknas i denna artikel. Siepen skriver några bra saker, inte tu tal om det, men det uppväger inte helheten.

Några av hans påståenden är lätta att vara överens om.

"Hälsa är färskvara och det är du som bestämmer hur färsk du vill vara."
Men med logiskt baserad kunskap som bygger på väl kända fakta snarare än förförståelse och tro så har man väsentligt större förutsättningar att behålla den.

"Jag har kommit fram till att du bör äta som en diabetiker för att du och din kropp ska bli glada."
Alldeles rätt, men de råd Peter Siepen i fortsättningen lämnar är direkt kontraproduktiva för diabetiker.

"Äter du snabba kolhydrater som vitt bröd, sylt eller söta flingor får du en tillfällig snabb energikick, du höjer insulinnivån."
Så här långt är vi helt överens, men sannolikt har Siepen inte insett att även de så kallade "långsamma kolhydraterna" är byggda av samma byggstenar, låt vara i lite mer svåröppnade förpackningar.

"Omega-3-fettet är speciellt bra. Ät därför gärna mer fet fisk (lax, laxöring, sill, makrill), avokado, alla typer av nötter framförallt valnötter."
Det är framför allt de långkedjiga omega-3-fettsyrorna i fisken som ger den stora fördelen. De som kommer från vegetabiliska källor är för korta för att ha någon väsentlig hälsofördel.

"Fett är livsviktig energi."
Påståendet är rätt, men att begränsa fett till att vara en energikälla är att förringa dess betydelse

"Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att frukosten är dagens viktigaste måltid?"
Ett vanligt råd som bygger på tanken att man startar dagen med tom tank och måste fylla den för att komma vidare. Efter en vanlig natts sömn är i och för sig magen troligtvis tom och även stora delar av tunntarmen. Man är alltså kapabel att äta en stadig frukost, men frågan är vilka konsekvenser det får.

Före frukost tar kroppen en hel del av sin energi från kroppens fett, du är i en fettförbrännande fas. Varje kilo fettväv innehåller cirka 7500 kcal energi vilket är tillräckligt för 3-5 hela dygn! Det hormon som styr detta fettutnytjande heter glukagon och domineras i sin tur av insulin. Om man äter något som höjer blodsockret så att insulin behövs så stänger glukagonet genast sin verksamhet och fettanvändningen går i stå.

Resten av morgonen måste man då leva på frukosten. När blodsockret sjunker igen så ligger glukagonet efter och man måste gå hungrig så pass länge att man istället stöttar med mer mat, ett så kallat mellanmål. När precis samma sak händer under natten så märker man inget och "sover över" hungerkänslan.

"Ät ofta och mindre portioner. Frukt är bra mellanmål. Börja dagen med mycket kolhydrater, avsluta med proteiner."
Detta är extremt kontraproduktivt för sockersjuka (diabetiker typ 2). Det blir självklart när man inser att kolhydrater är uppbyggda av de enkla sockerarterna glukos, fruktos och galaktos. Av dessa är det glukos som står för blodsockerhöjning, medan fruktosen bara kan omvandlas av levern till leverglykogen och fett.

Frukt är usla mellanmål för sockersjuka. Deras energi kommer praktiskt taget uteslutande från belastande glukos och fruktos.

"Kolhydrater är energi för din kropp och hjärna, långsamma kolhydrater är en mänsklig rättighet och drivmedel som gör att du orkar prestera under längre tid."
Blodsocker utöver utöver cirka 5-6 gram/5 liter blod (typiskt för en normalviktig 70 kg person) är skadliga för blodkärlen vilket visar sig särskilt tydligt hos diabetiker. De skadar alla kärl, men effekten syns först i de allra finaste och där cirkulationen är låg. Därför är det ögon och fötter som skadas först med blindhet och fotamputationer som alltför vanliga komplikationer hos sockersjuka.

Av det skälet försöker kroppen att eliminera blodsocker snarast möjligt. Insulin öppnar en aktiv kommunikation in i både muskel- och fettceller. När muskelcellerna inte orkar ta emot mer signalerar de till sina insulinreceptorer att dra sig undan, cellen gör sig insulinresistent. Detta är helt normalt och gäller alla, friska som sockersjuka, den huvudsakliga skillnaden är att hos sockersjuka så sker det i större omfattning och under en längre tid.

Att under sådana förhållanden föreslå sockerkedjor (kolhydrater) till sockersjuka är inte genomtänkt.

Fettceller blir inte insulinresistenta, beroende på att fettceller dels kan utvidga sig närmast obegränsat, dels kan öka i antal samt att de lagrar fettet som kompakta mättade och enkelomättade fetter.

Fettväven är därför ett mycket verksamt skydd mot skadeverkningar av förhöjt blodsocker, men får i slutänden alltid skulden när en sockersjuk får sin diagnos. Läkaren ser en överviktig/fet patient framför sig och meddelar diagnosen: diabetes typ 2. Klart att skuldfrågan är avgjord i och med detta. Att sockersjukan egentligen började när patienten flera år tidigare började gå upp i vikt är det inte många som tänker på.

Hjärnan är det enskilda organ som i genomsnitt drar mest energi av alla. Under ett dygn rör det sig om i storleksordningen 500 kcal. En mindre del av hjärnan är exklusivt beroende av glukos, medan resten med fördel går på ketoner, en förbränningsprodukt av fettsyror. Om blodsockerhalten är förhöjd så tar även hjärnan sitt ansvar för att sänka mängden skadligt glukos i blodet genom att övergå till ren sockerförbränning. Hjärnan använder glukos som en skyddsmekanism, inte för att det är en viktig energikälla.

"Några förslag på kolhydrater jag tycker du ska stoppa i dig: grovt bröd, knäckebröd (gärna med råg), flingor och müsli (utan tillsatt socker eller fett), potatis, pasta, ris (fullkorn), baljväxter (örter, bönor, linser), dinkel, bulgur, grönsaker, bär och frukt"
Alla dessa består huvudsakligen av av glukos och fruktos, till vilka de bryts ner i tunntarmen. Glukosen blir blodsocker medan fruktosen hamnar i levern. Lite längre fram kan du läsa vad som sker där.

"Av det dagliga du stoppar i dig vill jag se följande fördelning: 60 procent kolhydrater, 12-20 procent protein och, läs noga nu, 20-30 procent fett."
Detta är råd för den naturligt smale, den som inte ens är på väg att bli sockersjuk samt dessutom motionerar tillräckligt för att göra sig kvitt sitt blodsocker.

"Undvik animaliska, mättade fetter, välj de vegetabiliska, omättade."
Detta är ett vanligt men fullständigt ogenomtänkt råd. Det finns två essentiella fettsyror, en omega-3-fettsyra (inflammationshämmande alfalinolensyra) och en omega-6-fettsyra (inflammationsskapande linolsyra). Kroppen behöver dem i i små mängder beroende på ett par unika strukturella egenskaper som de har. Förutom dessa två och några som kroppen bildar av dem finns inga skäl att äta någon större mängd fleromättat fett, snarare tvärtom.

Alla fetter byggs upp av vardera tre fettsyror sammanbundna av en glycerolmolekyl. Fettsyror är kedjor uppbyggda av kol, väte och syre. Vissa är raka med väteatomer på alla platser som är tänkbara, de är mättade. Hos de enkelomättade fattas två väteatomer vilket gör att bindningarna hakar fast i varandra istället. Den extra bindningen är svagare än originalet och osymmetrisk, den böjer därför kolkedjan. Fleromättade fettsyror har två eller flera sådana dubbla, osymmetriska bindningar. Om man jämför lika långa kolkedjor så tar de böjda mer plats och bidrar till att fetter som byggs av dem blir mer lättflytande.

Dubbla bindningar är känsligare än de enkla, beroende på lägre bindningsenergi. Fria radikaler angriper dessa svagheter och oxiderar, härsknar, fettsyrorna. Ju fler omättnadspunkter desto större risk för att de förstörs. De mättade fetterna i kroppen har en hållbarhet på uppåt 9 månader, de enkelomättade når 5 månader medan de fleromättade bara klarar 1-3 månader!

Studier visar att de som äter mycket fleromättade fetter även förbränner dem snabbare, kroppen är helt enkelt tvungen att eliminera svagheterna så snart som möjligt, även detta en skyddsmekanism.

onsdag 11 juni 2008

SLV hamnar sist

Den 8 maj 2008 skrev jag ett kort inlägg med rubriken Nu väljer vi fett! med anledning av att den rubriken fanns i Livsmedelsverkets tidning Vår Föda.

Inget särskilt med det, men när jag idag kollar igenom listan över söksträngar som lotsat in besökare till MatFrisk Blogg så får jag mig ett gott skratt. Om man googlar på "Nu väljer vi fett!" så ger det inte fler än tre träffar.

Men det roliga är att SLV, som är källan, hamnar allra sist!

Nu väljer vi fett!

D-vitamin ger skydd mot hjärtinfarkt

" -Sol och sill skyddar hjärtat. En fördubbling av halten D-vitamin i blodet halverar risken för hjärtinfarkt, visar en stor amerikansk studie bland medelålders män."

Se där en del av ingressen till Henrik Ennarts artikel om D-vitamin och hjärtinfarkt i Svenska Dagbladet.

Vitamin D är en grupp fettlösliga, hormonliknande substanser varav cholecalciferol D3 är det för människan viktigaste. Människan kan själv producera detta vitamin i huden om man utsätter sig för tillräckligt med solljusets UVB-strålning. Råvaran för denna produktion är kolesterol.

  • Vitaminet reglerar kalcium- och fosfornivåerna i blodet genom att underlätta upptag från tarmen samt återvinning av kalcium i njurarna.
  • Det påverkar även benbildningen och är därför avgörande för att undvika benskörhet, osteoporos. Starkt förhöjda har emellertid en urkalkande effekt.
  • Vitaminet ingår även i immunsystemet och motverkar tumörbildning.
Tidigare forskning har kopplat D-vitaminbrist till tjocktarms- och bröstcancer. Nu alltså även en väsentligt ökad risk för hjärtinfarkt.

Nu skall vi inte övervärdera utfallet av studien, men skillnaderna i fatala händelser vid olika halter av D-vitamin i blodet är stor. Under den tioårsperiod som de 18225 männen i 40-75 års ålder (vid inledningen) deltog i studien så råkade 454 ut för hjärtinfarkt.

"Analyser av blodprover visade att risken var mer än fördubblad för de med minst D-vitamin i blodet, men även de med genomsnittliga halter löpte 60 procent ökad risk."

"Antalet män som dog i hjärtinfarkt var för lågt för att man ska kunna dra säkra statistiska slutsatser, men enligt huvudförfattaren Edward Giovanucci finns tecken på att den kopplingen snarast är ännu starkare."

"Enligt författarna krävs betydligt mer resoluta tillskott så att halten D-vitamin i blodet tredubblas.

För att uppnå det behövs tillskott i storleksordningen 3000 internationella enheter, IU, per dag. Det motsvarar 75 mikrogram per dag, alltså väsentligt över de 7,5 mikrogram per dag som Livsmedelsverket rekommenderar barn och vuxna."

I dagarna har några kostprofiler, Claude Marcus, Göran Hallmans, Göran Johansson, Elisabeth Rothenberg och Stephan Rössner, publicerat en artikel i Läkartidningen med rubriken "Kost med högt intag av fett kan ifrågasättas". I samma nummer finns även Replik: Granskning bör bygga på sakliga argument, och Vems är ansvaret för kostråd till våra barn?.

I vår ringhörna uppträder Ralf Sundberg och Johan Hedbrandt med Apropå! Kost och kostråd. Fortfarande vilseledande om fett

Marcus et al. menar att den LCHF-kost som vi företräder och Socialstyrelsen finner ha stöd i vetenskapen bör omprövas. Man menar att dess effekter på kort sikt kan uppfattas som positiva, men att långtidseffekterna är osäkra.

D-vitaminets funktion är beroende av minst två faktorer som dessa kostprofiler brukar bekämpa, fett och kolesterol.

Det skulle verkligen vara intressant om man på något sätt skulle kunna jämföra D-vitaminets hälsopåverkan med kostprofilernas förslag.

tisdag 10 juni 2008

Hur kan det bara gå så här?

Jag tänker inte tala om vad eller vilka jag associerar till idag:

Ett recept på smör

Kenneth Ekdahls smörrecept:

  1. Häll grädden i matberedaren.
  2. Kör tills det blir smör.
  3. Häll av kärnmjölken.
  4. Ta upp smöret och lägg i en bunke utan knivar i botten för att undvika skärskador.
  5. Häll på kallt vatten och knåda.
  6. Byt vatten och upprepa tills vattnet förblir klart.
  7. Häll av vattnet och salta efter smak.
  8. Packa in i smörpapper (ej smörgås- eller ugnspapper, det brukar stå pergament eller något sådant i det finstilta.)

Smörrecept


Njut!


3 dl vispgrädde ger ungefär 250 gram smör, kilopriset om man gör på ekologisk grädde blir ungefär detsamma som för samma mängd ekologiskt smör. Ingen ekonomisk besparing alltså, däremot en stor kulinarisk vinst!

Överkurstips:
Blanda i en liten mängd fil och låt stå framme några timmar innan kärning, grädden vi får tag på i butikerna är pastöriserad, låter man den bara stå som i beskrivningen är chansen 50/50 att den surnar korrekt eller ruttnar, smör på rutten grädde är inte gott. Med fil eller annan mejeriprodukt med levande bakteriekultur ger man rätt bakterier försprång och förbättrar radikalt oddsen.

Detta ger en typ av smör med mer av den gammaldags smörsmaken, utan syrning får man ett smör som är mycket likt det vi hittar i butikerna, neutralt men väldigt tråkigt. Testa gärna med olika syrningsgrader, det blir rätt stor skillnad på smak och alla kanske inte är man nog att klara de häftigaste varianterna som nästan bränner på läpparna!

Varför inte göra kryddsmör? Vitlök, grönpeppar, timjan eller andra kryddörter, eller varför inte kombinera?

Även kryddblandningar kan vara trevligt, grillkrydda, tandoori masala eller seven spices t.ex., men kolla helst att de inte innehåller några skumma tillsatser som natriumglutamat eller socker.

Gör ditt eget smör!

Kenneth Ekdahl berättade i en kommentar om sin önskan att göra eget smör av ekologisk grädde. Självklart tar vi fram en demonstration om hur det går till och vad som gör det möjligt.

Robert Krampf demonstrerar hur man gör smör av grädde och lite salt

Jag kommer fortfarande ihåg den sista gången jag åt "riktigt" smör. Jag och min då blivande fru var på bilsemester i Norge sommaren 1965. Där fanns fortfarande småmejerier, vi gick in på ett och bad att få köpa lite smör. Dom slängde upp en rejäl helt nygjord klatt på ett smörpapper. Färgen var gulare än något smör jag senare sett och vattendropparna glittrade.

Det är alldeles snart 42 år sedan och vi minns och talar ibland om känslan, smakupplevelsen.

Hade tänkt spara detta till ett senare tillfälle, Kenneth, men vad då, nu kör vi!

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

I stället för det utlovade

Fetmaprofessorn Claude Marcus har sedan länge utlovat en artikel i Läkartidningen där han skall klarlägga fetternas roll för hälsan. Han hetsades av Annika Dahlqvist till ett tvärsäkert uttalande i TV:s Kvällsöppet och har pikats gång på gång för detta av ST-läkaren Andreas Eenfeldt känd som Kostdoktorn.

Här ett mail från Claude Marcus till honom

Hej!

Tack för ditt mail. Du ville ha referenser på vetenskapliga artiklar. Vi håller på och göra en kortfattad sammanställning av det vetenskapliga underlaget för vår bedömning till Läkartidningen. Vår bedömning grundar sig på en sammanvägning av studier på flera olika nivåer, alltifrån effekter av mättat fett på kärlvägg och inflammation och interventionsstudier och epidemiologiska studier. Vi har naturligtvis inga hemliga ess i rockärmen, utan du kan naturligtvis själv via Pub-Med hitta samma underlag som vi. Jag tror det är bättre i det här läget att du ger dig till tåls och får en mer sammanvägd bild i Läkartidningsartikeln. Om du då önskar kan vi kanske diskutera saken vidare.

Vänliga hälsningar
Claude
Han har fått sina fiskar varma både på Kostdoktorn och andra bloggar. Svaret har varit att man går grundligt till väga och att detta tar tid. Jag finner detta helt rimligt. Så här irriterad var han en gång när han skrev:
Såvitt jag vet har jag svarat. Sök och läs själv, det bör du nog klara av, annars får du ge dig till tåls ett par veckor till. Vi försöker göra ett omsorgsfullt arbete.
vänliga hälsningar
claude
Nu kommer anledningen till att svaret dröjt och sannolikt kommer att dröja ytterligare en tid. Tillsammans med Göran Hallmans, Gunnar Johansson, Elisabeth Rothenberg och Stephan Rössner har man istället utformat en artikel i Läkartidningen med titeln "Kost med högt intag av fett kan ifrågasättas". I ingressen står
Socialstyrelsen har – sannolikt i tidsnöd och under yttre tryck – legitimerat en kostform, för vilken vetenskapligt stöd saknas. Vi föreslår att Socialstyrelsen omprövar sitt ställningstagande att lågkolhydratkost till patienter med övervikt och diabetes typ 2 är förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet.
I artikeln redovisas en mängd referenser, 62 st, som kräver gott om tid och kanske också tillgång till kostsamma användarkonton för att läsa. Dessutom specialistkunskaper, men det finns det ett antal kritiker som besitter.

Men naturligtvis går det att finna guldkorn även i deras egen text. Här ett stycke som man förmodligen känt sig tvingade att lägga till, men helst inte vill att någon läser och kommer ihåg. Men det gör jag. Läs nu riktigt sakta, framför allt första meningen, 13 ord.
Nutritionsområdet kan te sig förvirrande när vetenskapliga studier kommer till så varierande resultat. Olika studietyper besvarar olika vetenskapliga frågor, och studiedesign liksom omgivningsfaktorer måste beaktas när fynden divergerar. Epidemiologiska observationsstudier kan påvisa eller styrka samband mellan exponering och sjukdomstillstånd i den studerade populationen. De kan endast i kombination med andra typer av studier påvisa kausalsamband.
Sedan, en liten bagatell. När det kommer till att Potentiella bindningar eller jävsförhållanden så har inte beteendeveterprofessorn Stephan Rössner uppgett några. Hans koppling till Aftonbladets Viktklubb och dess fokusering på HCLF (kallas GI-metoden) anses alltså irrelevant?

Naturligtvis förtjänar deras möda en mer kritisk granskning än denna, men Claude Marcus bör inse att hans uttalande i Kvällsöppet förtjänar en bättre backup än detta:
"Nutritionsområdet kan te sig förvirrande när vetenskapliga studier kommer till så varierande resultat."
När kommer den slutgiltigt nedgörande artikeln om fett, Claude?

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

Libanesiska kycklingspett

1 kycklingfilé per person
Majonnäs
Vitlök
Grillkrydda


Strimla kycklingfiléerna och marinera dem i majonnäs, vitlök och grillkrydda i 8-24 timmar.

Trä därefter upp kycklingen på spett och stek i stekpanna.

Kycklingen blir otroligt saftig och mör.

Helena

Använder du lightprodukter?

Från EXPRESSEN.SE 10/6 2008

Frågan startades 22 maj 2008 Totalt har 5804 personer svarat på frågan.

Omröstningen är ämnad att ge en bild av vad läsarna på Expressen.se tycker. Resultatet behöver inte vara representativt för alla och bör tolkas med viss försiktighet.
Jag gissar att producenter av lightprodukter redan märkt av denna attityd. Ett antal kommentarer på bloggar både här och där säger att fler och fler lightprodukter hamnar i utförsäljning p.g.a. kort datum.

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

Mirakelmedel?

"Havtorn är närmast ett mirakelmedel" är rubriken till en artikel i Västerbottens-Kurirens bilaga "Sommar 2008".

"Havtornen som kämpar i skoningslösa omständigheter upptar livskraft från hela naturen. Och prisas näst inmtill mirakelmedel."
Reportaget kommer från Vasa i Finland och beskriver i entusiastiska ordalag såväl bärens utomordentliga näringsegenskaper som usla livsmiljö. De växer i ytterst karga, vindpinade och utsatta miljöer. På de yttersta trädlösa skären, i klippskrevor och där nästan inget annat klarar sig. De växer långsamt och är mycket svårplockade, vilket gör den "äkta" finländska havtornen mycket dyr.

Det finns en snabbt växande marknad av odlad havtorn, mindre taggig och med saftigare bär, egenskaper som uppskattas av producenter och "marknaden".

Innehållet av traditionella positiva "bäregenskaper" är mycket stort. T.ex. är C-vitamininnehållet 11 gånger blåbärets och D-vitaminet drygt 50% större. Båda är mycket potenta antioxidanter, skyddar mot angrepp från fria radikaler (oxidation). När man finner en sådan avvikelse så är det intressant att ta reda på vad det möjligen kan bero på. Är det för att att naturen vill förse människan med ett överlägset näringsämne. Nej, svaret ligger i bärets egna behov för att överleva och föröka sig. Men vad?

Finländska Livsmedelsverket har en mycket lättarbetad databas över näringsämnen. Även om den inte på långa vägar är komplett, vare sig vad gäller råvaror, färdiga maträtter eller analyserade ämnen, så är den ytterst användarvänlig. Där jämför jag blåbär och havtorn.

Båda har jämförbara mängder sockerkedjor (kolhydrater), (6.4 gram/100g blåbär, 6.3 gram/100g havtorn) och protein (0.5 gram/100g blåbär, 0.7 gram/100g havtorn). Men sedan blir det en minst sagt signifikant skillnad.

Blåbärets fettmängd är beskedliga 0.6 gram/100gram medan havtornen ger dig 5.0 gram/100gram! Omräknat till energiprocent ger blåbäret 97E% sockerkedjor, medan havtornen ger styvt 34E%, däremot 61.5E% från fett!

Och här finns nog svaret till bärets höga halt av antioxidanter. De ämnen som far illa av fria radikaler och syre i allmänhet är fetter, något som blåbäret nästan saknar medan havtornet är ytterst välfyllt. Skillnaden är, enligt fineli, drygt 8 gånger! Lägg märke till att havtorn innehåller 11 gånger mer av det fettskyddande C-vitaminet. Det är knappast någon tillfällighet.

I en faktaruta noteras att havtorn lindrar brännskador och urinvägsinfektioner, "sänker infektionsvärden" och därigenom minskar risken att insjukna i hjärt- och kärlsjukdomar samt lär hjälpa mot förkylning.

Förvånad?

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

måndag 9 juni 2008

Gryningsfenomenet

Sockersjuka (diabetiker typ 2) brukar notera att blodsockret är högre än väntat just när man vaknar. Under natten har man ju inte ätit något så då borde väl blodsockret vara lågt, vad är logiken bakom detta?

För en normalviktig 70 kg person är mängden cirkulerande blodsocker i stort sett samma som BS-siffran som för friska och sockersjuka med ett välreglerat blodsocker bör ligga runt 5 - 6 mmol/l.

Under natten kommer kroppens tillskott av glukos från tarmpaketet att minska, insulinhalten sjunker, hormonet glukagon frisätts vilket stimulerar kroppen till att gradvis övergå till att använda redan lagrade energikällor.

Strax innan du vaknar ökar glukoneogenesen, nybildning av glukos med fett och protein som utgångsmaterial samt frisättning av glukos från leverglykogenet. Tillsammans ger det ett högre blodsocker som hjälper dig att vakna någorlunda snabbt.

Hade det ökat på grund av någon kommersiell produkt som du ätit eller druckit så skulle det ha kallats "energikick".

Motion före frukost ger överlägsen fettanvändning eftersom insulinhalten är så låg att glukagonet håller igång fettförbränningen. Tar du nu medicin för att på konstlad väg sänka morgonsockret så måste du kompensationsäta för att inte bli låg. Då "stänger" fettförbränningen och om du nu vill motionera så gäller att maten, motionen och ev. tillfört insulin balanserar perfekt.

Nej, vill du motionera på morgonen så börja med en måttlig omfattning före frukost och utan eller med en mindre mängd blodsockersänkande medicin. Mät ditt BS, anteckna motion och ev. medicin/mat och se hur det hänger ihop. Med tiden kan du variera faktorerna och sy ihop ett schema som passar dig.

Om du är sockersjuk (diabetiker typ 2) så har du förmodligen kvarvarande insulinproduktion men ändå störd kolhydratanvändning i kroppen. Se över de sockerkedjor (kolhydrater) du använder i maten vare sig de är "långsamma" (lågt GI) eller ej. Oavsett vilket kan de bara tas upp i kroppen som monosackarider, nästan bara glukos, fruktos eller galaktos. Den glukos som kommer från kosten ger vanligen den överlägset största mängden blodsocker.

Säg att ditt förhöjda morgonBS är 9 mmol/l och att det bör vara 6 mmol/l eller under. Alltså har du ungefär 3 gram glukos för mycket i blodet, men det kommer från dina interna källor (leverglykogen, protein- och fettutnyttjande), inte från mat i tarmpaketet. När du nu motionerar lite lätt i form av en promenad så kommer kroppen att snabbt konsumera dessa extra (3*4) = 12 kcal. Man använder typiskt 60 - 70 kcal/ km vid promenad/jogging och därför är 12 kcal borta på max 200 meter.

Den som är misstänksam eller vetgirig tar med sig blodsockermätaren och mäter blodsockret med ett par hundra meters intervall. Jo, jag menar det verkligen. Testa blodsockret varje tvåhundra meter och anteckna! Fortsätt nu till dess att det sjunker så lågt att du känner att du inte orkar längre. Ta med en flaska vatten och en rejäl bunt teststickor, en ny 50-pack räcker bara en mil! Nej, seriöst nu, efter en kilometer ser du att det inte är någon mening att mäta oftare än en gång per kilometer. Och efter en halvmil räcker det med varje 5 km. Var beredd på att BS till och med kan stiga om du redan är en etablerad LCHF-are.

Nästa gång du provar så tar du nog bara med vattenflaskan, men en större denna gång. Eftersom LCHF-are äter en näringstätare mat måste vi dricka billigt vatten istället för att få i oss det genom dyr frukt.

Lite extra information om blodsocker, kärlskador och övervikt.
Förhöjt blodsocker förorsakar på sikt skador på alla celler som de kommer i kontakt med. Detta märker diabetiker särskilt tydligt i ögon och fötter, där fina blodkärl med liten cirkulationen finns.

Av det skälet bör man hålla blodsockret inom ett tämligen snävt intervall. LCHF, motion, insulin och Metformin bidrar till detta, men på olika sätt. De celler som allra sist, kanske aldrig, blir insulinresistenta är fettcellerna. När BS är förhöjt står de alltid till förfogande och skyddar kroppen genom att ta hand om BS-överskott, oavsett varifrån det kommer. Med aktiv medicinering blir de ännu mer speedade och arbetar effektivare.

När BS sjunker, framför allt p.g.a. medicinering så blir du hungrig. Om du äter enligt konventionella sockerkedjerika kostråd, leder det till blodsockerhöjning, insulinutsöndring, fettinlagring, lågt blodsocker och hunger igen. Grattis!

Själv har jag, genom att byta till LCHF, övergått från tablettbehandlad diabetes typ 2 till att numera vara en "typ noll", icke medicinberoende.

Bli glad trots regn...

Idag skulle jag fortsätta att grundmåla den nyskrapade entrén och balkongen. Men nu på morgonen så regnar det för första gången på veckor. Shit!


Istället tar jag min standardvända bland webbsajter som är viktiga för mig. Och upptäcker en text som känns väldigt bekant invid logon på LowCarbKost.

"Var en nyfiken upptäckare istället för en räddhågad efterapare. Vad riskerar du egentligen? Att eventuellt tappa tron på tallriksmodelldieten, kostcirkeln, kostpyramiden samt Livsmedelsverket inklusive traditionella kaloriräknare tycker åtminstone jag inte är ett för högt pris att betala för ny, logiskt baserad, kunskap." --MatFrisk Blogg
LowCarbKost är en mycket praktisk sajt som dynamiskt sammanställer information från ett stort antal olika källor.

Klart man blir glad!

lördag 7 juni 2008

LCHF, en biljett till ett smalare och friskare liv

Under rubriken Kortnytt på sidan 4 i Medlemsmagasinet 2/2008 för if Metalls Göteborgsavdelning står följande att läsa:

– För mig har metoden blivit en biljett till ett smalare och friskare liv, säger Lennart Alverå, (en smalare) ombudsman på avdelningen.

Ätardagar och något ännu viktigare

"...4 veckor ... stenhårt under veckorna ... en och en halv ätardag på fredag kväll och lördag. ... kakor och sånt som jag har längtat ... väger jag ca 8 hg mer på måndag morgon." Det är en uppenbarligen ytterst fokuserad kvinna som skriver detta på ett forum.

Nå, inget konstigt med det. Så jag bläddrar vidare i Firefox och stöter på ett fascinerande diagram. Det är BadGEAR som i sin blogg har en sammanställning sina av erfarenheter tillsammans med ett utförligt viktdiagram. Där finns en också avgörande notering: "Första två månaderna var jag väldigt restriktiv."


Dels ser jag det uppenbara, att vikten gick ner snabbare under denna första tid än under någon annan längre tidsperiod. Men det är inte det "viktiga" (vitsen är avsiktlig!). Nej, det är något helt annat, nämligen jämnheten i den delen av viktkurvan. Det är ett praktiskt/empiriskt/anekdotiskt/epidemiologiskt (välj själv) argument för glykogenets roll i kroppen. Dessutom ger det ett mycket gott skäl till att använda vågen, dagligen eller ännu oftare, för att kontrollera hur man äter.

I kroppen finns olika system för att lagra energi som för tillfället inte behövs. Ett av dem är det som kallas blodsocker, men hos "friska" människor rör det sig om endast 5-8 gram fördelat över hela blodmängden, alltså 20 - 32 kcal. Det räcker för att promenera 300 - 500 meter. (En maratonlöpare förbrukar 60 - 70 kcal/km). Större mängder blodsocker än så skadar på sikt kärlsystemet och därför måste det kvickt användas eller lagras undan.

Närlagringen sker i form av långa glukoskedjor, glykogen, fördelade i muskler och lever. De kan tillsammans buffra med upp till 500 gram glykogen. Eftersom glykogen är en sockerkedja (kolhydrat) så representerar varje gram cirka 4 kcal energi, totalt alltså runt 2000 kcal, ett dygnsbehov. Ju mer av kosten som kommer från sockerkedjor desto mer välfyllda blir dessa buffertlager (s.k. kolhydratladdning).

Glukos och glykogen är hygroskopiskt, vattenbindande, även om det senare är betydligt mer koncentrerad energi. Men, all energi i form av kolhydrater tar extremt mycket plats jämfört med vattenfritt fett. Av det skälet kan levern maximalt härbärgera 100-120 gram glykogen och musklerna 200-300 gram för människor i de vanligaste viktklasserna. De som tränat så att muskelmassan är mycket stor kan naturligtvis rymma mer glykogen, men totalt cirka 2000 kcal brukar vara typiskt. Varje gram glykogen binder 2.7 gram vatten vilket gör att maxförrådet 2000 kcal väger cirka 1.85 kg.

När man på ett eller annat sätt inför en restriktion i omsättningen av glykogen så kommer naturligtvis vikten att variera mindre. Du kan äta mindre mängder av sockerkedjor (kolhydrater), t.ex. enligt LCHF, eller genom tillräckligt kraftig och kontinuerlig kalorirestriktion som t.ex. Viktväkteri, kaloriräknande eller andra former av svältbantning. De nämnda förändringarna eller restriktionerna medför att du, åtminstone till en början, tär på glykogenförråden och börjar konsumera redan upplagrad energi. Kroppens egen förmåga att "bryta fram" energi ur den egna vävnaden är betydligt känsligare för behovet än när du äter. Resultatet blir att blodsockret håller en lägre nivå, anpassad till det faktiska behovet, och det finns inte längre någon anledning att lagra glykogen för att skydda blodådrorna.

Nu till den förkättade vågen:
Det en vanlig åsikt att man inte skall använda vågen för att bedöma sin viktnedgång utan istället lita till måttband/klädstorlekar. Men min slutsats av detta resonemang är diametralt motsatt: Använd vågen ofta, kombinera med din nya kunskap och ett gott omdöme!

Den ger dig fantastisk information, framför allt om du använder den ofta. Om vikten varierar påtagligt under enstaka dagar så är det glykogen + vatten som står för majoriteten av ändringen. Glykogen tillsammans med vatten "kostar" (3.7/4) ≈ 0.93 gram/kcal (alternativt uttryckt: 1.08 kcal/gram), medan fettväv är så "billigt" som ≈ 0.13 gram/kcal (alternativt: 7.5 kcal/gram) då det knappt alls har något vatten med sig. Kvinnan i exemplet ovan har knappast lagt på sig 6000 kcal fettväv, istället är en ökning av glykogenlagret med 864 kcal ( 1.08 kcal/gram * 800 gram) betydligt närmare sanningen. Naturligtvis är såväl glykogen, fettväv som muskler inblandade, men stora, kortsiktiga, variationer beror på glykogenet!

Kortsiktiga viktvariationer är en tydlig indikation på hur du gör insättningar till och uttag ur dina glykogenförråd. Min "drömvåg" fokuserar på viktvariationer, har ett antal minnen för att kunna serva flera personer och inbyggd klocka för att registrera när vägningen sker. Plugga in ett USB-minne för att hämta mätvärdena och ta till datorn för att analysera. Jag har fler tankar om detta, men låt det stanna här.

Detta är särskilt intressant för oss sockersjuka (diabetiker typ 2). Vi har en svaghet i vår hantering av sockerkedjor (kolhydrater), framför allt de som kommer från maten. Kortsiktiga viktvariationer hos oss är en mycket tydlig indikation på att vi belastar ett reglersystem som vi istället borde avlasta.

En vanlig invändning är att vi behöver glukos för t.ex. hjärnan, men de små mängder det är fråga om klarar kroppen av utan problem. När glykogenförrådet sjunker tar en process vid namn glukoneogenes vid och producerar glukos ur aminosyror och fetternas glyceroldel. Även vid mycket långvarig svält förhindrar glukoneogenesen uppkomst av hypoglykemi, s.k. lågt blodsocker.

Denna process startar mycket smidigare hos individer som i vanliga fall undviker mat som höjer blodsockret. Hos en frisk person som äter enligt rådande kostrekommendationer kommer glykos- och glykogenförråden att variera, men är ständigt så välfyllda att glukoneogenesen sällan går igång på allvar. Kroppen använder istället dessa snabbenergiförråd och därför kommer ej fettförbränningen igång eller går på sparlåga.

Du måste räkna med en viss tillvänjningstid innan kroppen övat upp sin förmåga till glukoneogenes. Under den perioden som kan variera mellan ett par dagar till ett par veckor så kommer du att känna dig avslagen.

Se det som ett slags träningsvärk och räkna med att det snart kommer att leda till väsentligt förbättrat livskvalitet!

BadGEAR: Tack för medgivandet att publicera dina observationer.

fredag 6 juni 2008

Självironisk reklam?

Detta är reklam för en välkänd produkt, försök fundera ut vilken det är fråga om. Svaret kommer alldeles mot slutet. Då kanske det känns självklart.

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

Energi hit och energi dit...

Vi svänger oss med näring hit och energier dit, kalorier och joule. Men så slog jag mig en fundring. Vad står en kalori för och vad det kan jämföras med i andra sammanhang?

Många vet att en kalori (cal) är den energimängd som går åt för att höja temperaturen på 1 gram vatten en grad. Att vattnet skall vara absolut rent och att temperaturen skall höjas från 14.5 till 15.5 grader Celsius ger kunskapsbonus. I näringssammanhang gäller konventionen att man med kalorier egentligen menar 1000 cal = 1 kcal. Kalorier är ett gammalt mått, men i näringssammanhang lever den kvar.

Numera anges energi i enheten Joule. Det motsvarar ungefär den energi som krävs för att lyfta 0.102 kg en meter rakt upp nära jordytan. En annan beteckning är wattsekund, 1 Joule = 1 Ws. Dessutom gäller omräkningsformeln 1 cal ≈ 4.184 J ==> 1 kcal ≈ 4.184 kJ

Antag att en person äter 8000 kJ (≈ 1912 kcal) per dygn.

Vi delar upp dygnet i tre lika långa delar, sömn, vaken i stillhet och vaken aktiv. Jag antar att energiförbrukningen vid sömn är 20% lägre än vid vaken i stillhet, samt att den är 20% större vid vaken aktiv. Dessa värden är inte nödvändigtvis korrekta, men valda för att dels vara rimliga, dels lätta att räkna med.

Under 24 timmar används 8000 kJ, vilket ger medelförbrukningen

(8000kJ/24h/3600s/h) kJ/s = 92.6 J/s = 92.6W
Om vi nu fördelar effektförbrukningen över de olika delarna av dygnet enligt mitt antagande så drar natten 74 W, den stilla dagen 90 W och den aktiva delen av dagen 111 W.

Hur mycket av denna energi går nu åt för att hålla kroppstemperaturen uppe på 37C? Ja, säkert vet jag inte, men antagligen större delen. Kroppen är en fantastisk maskin, men dess verkningsgrad (nyttigt arbete/tillförd energi) är knappast högre än bilmotorns 30%. Alltså genererar 70% eller mer av maten värme i kroppen. Den totala förlusten ökar för de som motionerar kraftigt.

Nu menar jag inte att värmeproduktionen är oviktig. Att kroppens temperatur hålls nära 37 grader är livsviktigt då kroppens kemiska reaktioner arbetar optimalt just där. Bara någon grad lägre eller 2-3 grader högre försämrar funktionen radikalt.

Några andra exempel:
  • Säg att din bil använder 15 av sina hästkrafter för att hålla 90 km/h. 1 hk ≈ 736 W ==> 15 hk ≈ 11 kW. Om din och bilmotorns verkningsgrad är lika, säg 30%, så räcker den mängd bensin som motsvarar exemplets 8000kJ för att driva bilen i (0.3*8000 kWs/11 kW) ≈ 218 sekunder, 3 min och 38 sek, cirka 5,4 km.
  • Beroende på vilken dator och bildskärm du har framför dig så drar den typiskt någonstans mellan en "nattförbrukning" (70 W) och fyra "aktiva dagförbrukningar" (450 W). Speldatorer knäcker lätt den övre gränsen.
  • En ordinär villa kan dra 30 000 kWh per år = 108 000 000 kWs vilket motsvarar energin i maten för 1350 personer som äter enligt exemplet ovan. Årsförbrukningen för en villa och årsförbrukningen av matenergi för 3,7 personer ligger i samma storleksordning.
Rätta mig om jag gjort orimliga antaganden och/eller räknat fel.

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen. Just idag krånglar den och vill inte spara något mer komplicerade inlägg. Som detta.

This machine has no brain


Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

torsdag 5 juni 2008

Apropå golfbanor

Kor brukar hållas som varnande exempel på miljöförstöring på grund av sin vattenförbrukning och produktion av s.k. växthusgaser.

Men så slogs jag av en tanke: Golfbanor! Ja, inte de små minigolfbanorna, utan de "riktiga" långgolfbanorna. Vilket är deras negativa bidrag till miljön? Jo, jag vet att de har positiva bidrag också. Precis som kon.

  • De tar plats från näringsproduktion.
  • De måste klippas med jämna och täta mellanrum. Drar bränsle.
  • När det klippta gräset multnar avges växthusgaser.
  • Logistiken som transporterar golfspelare till/från banorna skapar utsläpp.
  • Gödslingen sker med produkter som utvinns ur fossilt material. Ger nettoutsläpp som kreatursgödsel inte skulle förorsaka. Undrar förresten om golfspelare skulle acceptera kreatursgödsel på banorna?
  • Konstbevattning lär vara ett krav. Blir ännu större i länder med vattenbrist. Jfr. golfresor till varmare länder.
  • Fler förslag?
När kommer krav på att reglera golfsportens växthusbidrag? :=)


Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

Surrogatvariabler istället för patientnytta

En artikel i the heart kommenterar att man i läkemedelsförsök på diabetiker koncentrerar sig på surrogatvariabler snarare än hårda ändpunkter och patientnytta

- Too many randomized controlled trials of diabetes drugs are designed with surrogate end points and not with the kinds of end points that actually matter to patients.
Resumé: Alltför många studier av diabetespreparat designas med surrogatändpunkter istället för vad som faktiskt tjänar patientens behov.

They found that "patient-important" outcomes—including cardiovascular events, death, pain, function, and quality of life—were chosen as primary outcomes in just 18% of trials and as primary or secondary outcomes in less than half of the studies.
Resumé: Utfall som är viktiga för patienter väljs som första variabel i endast 18% av studierna.

...the bulk of trials used either surrogate outcomes, such as glycated hemoglobin or cholesterol levels, or physiological/laboratory outcomes (eg, insulin levels, C-peptide levels, etc). Of note, trials of patients with type 2 diabetes were significantly less likely than trials of type 1 diabetes or type 1 and 2 combined to report outcomes important to patients.
Resumé: I studier på diabetiker typ 2 (sockersjuka) var patientnyttiga ändpunkter signifikant mer underrepresenterade.

...there are two likely reasons why trials are continually designed with surrogate end points. ... The second is that trials are designed primarily to gain market approval or new market indications. "These tend to be brief, and they tend to focus on surrogate markers that then are sold as being important," he said.
Resumé: En orsak är att studier fokuserar på surrogatvariabler för att få erkännande på marknaden.
Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

onsdag 4 juni 2008

Tänkta tankar

Från ett forum, lätt redigerat för att fungera skild från sin kontext.

När man gör drivmedel av mat minskar tillgången på majs, soja, spannmål, socker m.m. Och priset skenar.

Och samtidigt baserar man livsmedelsproduktionen alltmer på olja, en resurs som snabbt blir allt knappare och därmed dyrare.

Man använder traktorer att hämta kornas mat i stället för att låta dem hämta den själv.

Men värst av allt kanske är att man ser alla hästtransporter, där man låter vagnen dra hästen i stället för tvärtom. Hästar som dessutom när de skall bli mat transporteras till utlandet, ofta till Italien. Här i landet är vi väldigt dåliga på att äta hästkött, samtidigt som vi troligen har fler hästar än kor, hästar som inte är till någon som helst nytta, utan bara nöjesredskap. Men deras metanutsläpp talas det väldigt lite om?

Var finns kraven från politiskt håll att tillverka bilar som drar max 0,3 dl bensin per mil? Vi får väl börja använda alla landets hästar i stället? (2008: cirka 270 000 hästar)

Det finns bara ett sätt för Sverige att lösa sin livsmedelsförsörjning och samtidigt bidra till att hjälpa omvärlden, återgå till gräsbetande kor, helst på skogsbete. Använd åkrarna till att odla vinterfoder till korna, energiråvara och råvara till pappersmassaindustrin, i den prioritetsordningen. För de två sistnämnda är hampa en mycket lämplig gröda, fibrerna gör man papper och textil av och resten rötas till biogas innan rötresten återförs som gödning. Hampa ger 6-8 gånger så mycket biomassa som skog på samma areal och tid.

Skogarna bör vi använda till timmerodling och bete till korna vilket är kompatibelt och till ömsesidig nytta. Blandskogar har dessutom bättre motståndskraft mot både stormar och angrepp än monokulturer. Blandskogar växer dessutom totalt sett bättre eftersom de olika träden samverkar om att göra näring till varandra mer lättillgänglig.

Betande kor bidrar dessutom till att bygga upp humuslagret medan plöjning bryter ner det, spannmålsodling är alltså en värre miljöbov än bra kouppfödning.

Även grisar är till nytta för skogen.

Höns är till nytta för andra tamdjur bl.a. genom att de äter larver som är mellanvärdar för parasiter som annars angriper dem.

Läs på Toxiska Epistlar om Sveriges kobestånd, nu och förr. Som vanligt med en grundlig bakomliggande research.

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

Dagens diskussion om vattenbrist

Tänkvärt från ett forum:

Det stora problemet med vatten är ju att det sällan finns där
man vill ha det. Det råder sällan någon reell vattenbrist, det
finns bara på fel ställe.

Vilda gräsätare i områden där vattnet är ojämnt fördelat och
där fördelningen inte är geografiskt eller varierar över tiden
utvecklat en instinktiv förmåga att förflytta sig och hitta var
vattnet för tillfället befinner sig.

Det kan inte ett vete- eller majsfält göra, inte heller morötter
eller potatisar.

Jag har sett många svältande afrikaner på TV genom åren,
men aldrig några från de nomadiserande jägar- eller boskaps-
skötande folken, det är alltid fröodlare som sitter och väntar
på säckar med frön.

Förklaring


Sedan en tid driver vi MatFrisk BloggPassagen. I mångt och mycket en miljö vi gillar. Där finns ett antal av våra meningsfränder och -motståndare representerade vilket ger uppmärksamhet och debatt.

Vad som inte är lika bra är Passagens programvara och obefintliga support. Långa svarstider på servern, programbuggar och annat liknande. Under senaste helgen brast nästan allting. Drygt två dygn nästan utan möjlighet att publicera någonting. Några få lyckades, men aktiviteten var nära noll.

Därför testar jag denna blogg för att se om det är ett OK alternativ. För enkelhets skull, hitintills, med samma inlägg som på den ordinarie bloggen. Länkning härifrån men än så länge inte hit.

tisdag 3 juni 2008

Kan folk verkligen så här lite

Av en händelse snubblade jag över följande på en blogg.

Kan folk verkligen så här lite?
jag var ute på internet tidigare och kollade in lite olika bloggar... jag snubblade över en kommentar skriven av en ung tjej...

- jag brukar äta en chokladkaka varje dag. Den väger bara 200 gram så jag kan ju omöjligt gå upp mer än så...

Jag vek mig dubbel i skratt.. jag trodde att hon skämtade! men sen fortsatte jag att läsa och det visade sig att hon var fullt allvarlig.. Scary att människor har en sådan liten kunskap om kost.. men men.. hon lär ju förr eller senare märka att hon har fel..
Nu är ju frågan vad man menar med "att gå upp i vikt". Den som har tömt sina glykogenförråd som max kan utgöra 2000 kcal har samtidigt förlorat de 500 gram som är rent glykogen samt vatten som följer med. Det är 2.7 gånger så mycket vilket summerar till totalt 1.85 kilo.

Om man från ett tömt läge äter sådant som kan lagras till glykogenförrådet (och det är det mesta av maten) så höjer varje lagrat tusental kcal i runda tal ett kilo, varav nästan 3/4 är vatten. Är det då fråga om 1 kg upp, eller 250 gram? Har glykogenförrådet över huvud taget något med viktupp- och nedgång att göra? Som jag ser det är det ett buffertlager som framför allt sockerkedjeätare (sockerkedjor = kolhydrater) är beroende av för att utjämna näringstillförseln över tid.

Den varaktiga formen av viktuppgång sker i form av fettväv. Rent fett innehåller 9 kcal per gram, alltså 9000 kcal/kg, men i praktiken innehåller kroppens fettväv en hel del annat som gör att varje kilo lagrar 7000 - 7500 kcal/kg.

De chokladkakor jag har som referenser anger mellan 506 - 520 kcal/100 gram. En tvåhundragrammare ger då max 1040 kcal vilket bygger max 140 - 150 gram fettväv. Men detta är teoretiska värden och i praktiken är det betydligt mindre eftersom varje omvandling ger upphov till förluster.

Chokladkakan ifråga, en tvåhundragrammare på styvt 1000 kcal, kan alltså ge en oönskad och varaktig viktuppgång på max 150 gram, men troligen mindre än 100 gram med omvandlingsförlusterna inräknade.

Jag håller med tjejen som bloggaren skrattar ut. Hon kan inte varaktigt gå upp mer i vikt än vad chokladkakan väger. Men det betyder definitivt inte att det är smart att äta en om dagen.

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

Fiskolja mot ADHD

Ur Sveriges Radios nätupplaga, den 3 juni 2008:

En ny studie från Göteborgs universitet har just presenterats på en konferens i USA. Hälften av de barn med ADHD som ätit fiskolja fick en klar förbättring av sina symtom. –

- Ja, de fick ju då klart lättare för att koncentrera sig, ofta kändes det då lättare med skolarbete och läxor och att fungera med familjen och fungera tillsammans med kompisar, säger överläkare Mats Jonsson som är en av dem som ligger bakom studien.
Han rekommenderar föräldrar att ge barnen fiskolja. – Det finns ju egentligen inga risker som talar emot det och som sagt var, det kan hjälpa en del.

De verksamma komponenterna i fiskoljan är sannolikt de långkedjiga omega-3-fettsyrorna som saknas i de vegetabiliebaserade "hitte-på-fatterna". Vegetabiliska omega-3 har max 18 kolatomer i sina kedjor och kroppens förmåga att förlänga dem är nere på enstaka procent. Detta bland annat beroende på att omvandlingen sker i konkurrens med motsvarande process för de inflammationsfrämjande omega-6-fettsyrorna.

Dessa finns i vegetabiliska råvaror i mängder som vida överstiger omega-3, vilket styr omvandlingsprocessen. Fiskoljan förskjuter därför balansen av de önskvärda långkedjiga fetterna tillräckligt mycket för att ge en tydlig fördel. Om man dessutom undviker "hitte-på-fetter" i form av margariner och andra industriellt tillverkade surrogat så kommer utfallet förmodligen att bli ännu positivare.

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

...lämna gamla ineffektiva lösningar...

FN-toppmötet om matkrisen måste lämna gamla ineffektiva lösningar bakom sig

- Läkare Utan Gränser efterlyser reformer för mathjälp och näringsprogram

Denna vecka sammanstrålar ministrar och nära tjugo FN-tjänstemän i Rom för att ta fram en plan för hur problemen med den rådande globala matkrisen ska lösas. Läkare Utan Gränser kräver en omedelbar upptrappning av strategier som tar hänsyn till behoven hos barn under två år.

Befintliga insatser har misslyckats med att ta itu med den pågående undernäringskrisen. Att endast utöka dessa insatser kommer därför inte att skydda de små barnen som drabbas värst av stigande matpriser.

– Idag drivs mathjälp och näringsprogram mer av hänsyn till kostnader än till små barns specifika behov av näring – detta är direkt farligt. Den näringsrika mat som växande barn behöver kommer endast att nå dem genom nya ansatser uppbackade av ökade resurser, säger Daniel Berman, ställföreträdande chef vid Läkare Utan Gränsers kampanj för att öka tillgången till livsnödvändiga läkemedel.

Snabbt växande barn har specifika näringsbehov och små magar. De behöver mat med högt energivärde och många olika sorters näringsämnen, något som finns i animaliska produkter såsom mjölkprodukter, ägg, kött och fisk. Att maten håller hög kvalitet är lika viktigt som mängden mat. Därför måste beslutsfattarna säkerställa att maten är näringsrik, inte bara att det över huvud taget finns mat. Stigande matpriser kommer att förvärra undernäringen. Många familjer har inte råd att ge sina växande barn tillräckligt med näringsrik mat för att dels undvika, dels överkomma sjukdom.

Den vedertagna mathjälpen i regioner som dras med långvariga undernäringsproblem saknar mat som är särskilt anpassad för små barn. Mjölkpulver togs exempelvis bort på det sena 80-talet när överskottet på mjölk avtog. Sedan dess har barnen fått näringsberikat mjöl som inte innehåller animaliskt protein, vilket är något som barnläkare avråder från för barn under två år. Ekonomiska överväganden har alltså resulterat i en produkt som inte är optimal.

– Världens ledare måste öppna ögonen för behoven hos de små barnen som är mest utsatta, och för vilka ännu mer ensidig kost innebär en risk. En kritisk fråga denna vecka är om givarna kommer att ändra reglerna så att mat anpassad för små barn inkluderas i mathjälp och näringsprogram, säger Susan Shepherd, kostrådgivare vid Läkare Utan Gränser.

Läkare Utan Gränser efterlyser en förbättrad mathjälp, bestående av näringsrik kost med högt energiinnehåll som görs tillgänglig för barn i riskzonen. Det finns innovativa produkter som innehåller alla de näringsämnen barn behöver för att återhämta sig från, eller förebygga undernäring. Med hjälp av nya behandlingsmetoder når Läkare Utan Gränser mångfalt fler barn i sina fältprojekt.

Världshälsoorganisationen, WHO, uppskattar att 178 miljoner barn i världen är undernärda. Så många som 20 miljoner av dem lider av den allvarligaste formen av undernäring. Undernäring orsakar varje år mellan 3,5 och 5 miljoner dödsfall bland barn under fem år.

Läkare Utan Gränser uppskattar att endast tre procent av de 20 miljoner barn som lider av grav akut undernäring får den behandling som de behöver och som FN rekommenderar. Organisationen behandlade under 2006 och 2007 över 150 000 barn i 22 länder för olika grader av undernäring.


För intervjuer med Läkare Utan Gränsers ordförande Anneli Eriksson, kontakta Catherine Johnsson, press- och informationsansvarig: +46 (0)709 32 18 72.


Nedan visas tillhörande dokument och bilagor.
Pressmeddelandet
PR Toppmöte_matkris_Rom 20080602.doc

Bilagor
Background document food crisis 20080602.pdf

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen

måndag 2 juni 2008

Nytänkande dietist!

På dietisten Anna Ottossons blogg fann jag ett inlägg med ett oväntat men glädjande innehåll.

Anna: “Tonåringar har utvecklat en ‘betarkultur’ som innebär att de äter precis som en idisslare - lite hela tiden - istället för ett par måltider under en dag.”
Du är den förste dietist jag stött på som beskriver mellanmålens effekter så tydligt! Heder åt dig! Den som följer tallriksmodedieten känner närmast ett tvång att stödäta mellan måltiderna. Därav de traditionella dietistråden: “- Ät mellanmål!”

Om dessa mål mellan måltiderna nu består av frukt och liknande så är deras nettotillskott näringsfattig men sockerkedjerik (kolhydrat-). Så grundläggs en blodsockerstegring med åtföljande insulin, blodsockerfall och hungerkänsla.

Men, vid det laget kanske man kan vänta in den ordinarie måltiden. Den ligger ju vanligen mindre än en timme bort.

Se även: MatFrisk Blogg på Passagen