Spin, stall och metabolt syndrom

Ett flygplan i en farlig spinn. Efter en kort stund är spinnen väl etablerad och upprepar sig i stort sett hela tiden. Men spinnen startar inte utan orsak. Strax före en spinn brukar det uppträda en stall, ett kritiskt läge där vingarnas lyftkraft upphör, oftast på grund av för låg hastighet eller annan felaktighet i flygplanets rörelse genom luften. Ett flygplan i spinn uppför sig föga mer aerodynamiskt än ett matsalsbord som kastas från Eiffeltornet.

Att veta hur man hanterar en spinn och tar sig ut ur den är en väsentlig och livräddande kunskap, men den pilot som aldrig hamnar i stall behöver aldrig hantera en spinn. Nu kan även den mest förutseende pilot ändå hamna i situationer där stall kan uppträda utan egen förskyllan så utbildning och korrekta kunskaper är viktiga.

Vad jag söker är det metabola syndromets motsvarighet till stall och även förhistorien till den. Begreppet glukosintolerans kommer nära, men inte tillräckligt. Frågan är vad som får muskelcellerna att välja bort glukos som energikälla i första läget. Hos "friska" är det ännu inget problem. De kan äta, efter sina behov och önskemål, närmast fria mängder mat utan att uppvisa några egentliga negativa konsekvenser. Men hos en del börjar kroppen att protestera.

Till en början lite stillsamt med bland annat en begynnande viktökning. Den kan initialt vara långsam och föga påtaglig. Om man då motverkar den med traditionella metoder så dämpas den vanligen, men eftersom dessa oftast innebär kalorireduktion genom att minska fettet i maten så avlägsnar man inte orsaken, de sockerkedjor (kolhydrater) som kroppen inte längre klarar att hantera lika elegant som tidigare.

Redan här har man gått in i de första försiktiga stadierna i den metabola spinnrörelsen. Men med god flyghöjd över marken, motorn igång och gott om bränsle i tankarna så är situationen ännu inte kritisk.

Men med tveksam utbildning och skit bakom spakarna så...